lördag 25 september 2010

Pezenas

Pezenas ligger cirka 40 minuter från Montpellier, i Héraultdalen. Jag hade inte besvärat bloggläsaren med detta banala faktum om det inte vore för att det i Pezenas finns både ett och annat att vila blicken på.

Anledningen nummer ett att besöka Pezenas: där bodde Molière och regisserade några av sina pjäser i mitten av 1600-talet. Staden var på den tiden något av en huvudstad för provinsen Languedoc, beroende på att Montpellier, visserligen större, ansågs alldeles för protestantisk för att vara huvudstad. Pezenas däremot höll sig väl med Kung och Påve och belönades med att vara säte för provinsens riksdag (Les États de Languedoc) de gånger denna sammankallades.


Anledningen nummer två: hänger ihop med den förra. Under den lilla stadens storhetstid byggdes många vackra "hôtel" (hôtel betyder inte nödvändigtvis ett ställe där man kvartar mot ersättning utan ibland en palats). De är rätt stiliga och välbevarade och absolut värda ett besök.



Anledningen nummer tre: Pezenas är vissångaren Boby Lapointes hemstad. Boby var till Pezenas vad Georges Brassens till Sète eller Charles Trenet till Narbonne. En mycket egensinnig vismakare vars begåvade texter är omöjliga att översätta eftersom de består mest av ordlek. Boby framträder själv och sjunger en av dessa låtar i Truffauts film "Skjut på pianisten", från 1960.

Det var bara han som kunde få Pezenas att rimma med Caracas. En Lennart Hellsing korsad med Povel Ramel, ungefär.



Det finns, som sig bör, en Musée Boby Lapointe, där man kan ibland skaka hand med hans numera vuxna barn, vilka bor kvar i staden.

Och eftersom alla goda ting är minst fyra, så kan man också komma hit för att provsmaka le "Petit pâté de Pezenas", en lokal specialitet som köps på bageri. Men man kan såklart även inhandla sin Petit Pâté i både Montpellier och Beziers, om man nu inte känner för att åka hit. Och, ärligt talat, de är inte så märkvärdiga (men så var det en engelsk kock som uppfann dem …)

Namnet på de små bakelserna låter när jag tänker efter som om Boby Lapointe själv hade döpt dem. "Pe Tí, Pa Té". En av hans hits hette "Ta Katie t'a quitté" (Din Katie har lämnat dig), alltså "Takatí, Takité". Sådant roade sig den gode Boby med, som för övrigt var inte bara en ovanligt lång karl utan också en begåvad matematiker som uppfann en kalkylmetod baserad på binära tal.

Han dog ung.

Lyssna på Boby här:



6 kommentarer:

  1. Den gode Boby, hur snäll han än ser ut, har verkligen en usel sångröst ;)

    SvaraRadera
  2. Ha ha, nej, han var aldrig någon allvarlig rival för Plácido Domingo... Men texterna är tokroliga.

    SvaraRadera
  3. Sitter här och smajlar :)
    Nä, ngn Domingo kan man inte beskylla honom för att vara :)

    SvaraRadera
  4. Hej! Nu har jag läst dina senaste skriverier.
    Man får verkligen en längtan till la douce France, att bara få ströva omkring så som du
    tycks göra.
    Karin

    SvaraRadera
  5. Hej,
    Roligt att hitta din blogg och läsa så initierade "reportage". Vi bor själva i Var men jag har ett ungdomsförflutet i Montpellier, Beziers och Sète och vi var nära att köpa vårt hus i Languedoc.

    Pezenas låg nära till, väldigt trevlig stad tyckte vi. Vi har nu skaffat husbil och våra första resmål går till Languedoc, först till Arles och Nimes men sedan vidare..

    SvaraRadera
  6. Vilken bra idé att ha husbil! Hör gärna av er ni kommer till Montpellier.

    SvaraRadera