Fast...Sankt Petersburg blev ju lyckad. Och Göteborg, grundades inte den också av en kung? Nåja, jag får grubbla vidare på min teori.
Hur som helst så uppstod Montpellier runt 985, vilket är sent jämfört med Nîmes eller Arles som är generationskamrater till Jesus. Marseille är ännu äldre, liksom Agde. Montpellier har inte samma stolta traditioner som alla dessa, som kan uppvisa romerska arenor och pampiga tempel. Ingen vet ens var Montpelliers namn härrör från. En bastard bland städer. Men det har också gjort staden friare, som alla tvingade att skapa sig en egen plats i solen. "Sin egen lyckas smed".
Staden blev under medeltiden det viktigaste handelscentrum i regionen. Jag är lite undrande till alla geografiska förklaringar, särskilt när det blir fråga om "strategiska lägen." Visst, Montpellier ligger just där bergslandskapet möter kusten och det är säkert inte fel att ligga där, särskilt som det råkar vara ungefär halvvägs mellan Alperna och Pyrenéerna. Men det går säkert att hitta unika fördelar i de flesta andra städers läge. Arles ligger där Rhonefloden mynnar ut i havet och inte blev det någon metropol av den sympatiska lilla staden. Perpignan är porten till Spanien, oerhört strategiskt. Och Enköping är som bekant närmast i Sverige. Men alla dessa städer utvecklas inte till handelscentra.
Nåja, låt oss acceptera geografin som förklaring till Montpelliers succé, parat med sina styresmän visionära förmåga. På något sätt har staden alltid haft folk med visioner i ledningen. Staden som alltid velat vara lite mer än den faktiskt var.
De senaste decennierna har den vuxit mycket snabbt. Den har nyligen passerat Bordeaux i befolkningstatistiken och placerat sig som god åtta i Frankrike. Kulturellt är den, tack vare sina universitet bland annat, ännu viktigare, kanske trea eller fyra i landet.
Mycket av framgången kan man tacka, anser många, Georges Frêche för. Denne politiker har styrt staden sedan sjuttiotalet och genomfört massor med projekt: nya stadsdelar, ett transportnät som andra städer inspireras av, en framsynt kulturpolitik. Monsieur Frêche, som är historieprofessor när han inte styr staden (och hela regionen numera), har alltid haft Renässansens Florens som ideal. En framgångsrik stad måste ha ett rikt kulturutbud, menar han. Kultur lockar kreativa människor, som i sin tur skapar mer kultur men även ett och annat företag emellanåt, det vill säga arbetstillfällen, det vill säga skatteintäkter.
Jag vet inte om det är ett universalrecept men i fallet Montpellier har det fungerat. Kulturutbudet är något de flesta nämner när de förklarar varför de flyttade hit, förutom klimatet förstås. Särskilt på sommar är det flera musikfestivaler och året runt är det debatter, föredrag, konserter. Staden har två operahus, vilket inte är illa för en stad på under halvmiljonen. Och mycket av det är gratis dessutom.
Georges Frêche skulle vara en älskad ledare, en riktig idol, om man bara tittade på hans facit som administratör. Men: han är avskydd av många för sina auktoritära fasoner. Och så lider han -misstänker jag- av det där syndromet som gör att man häver ur sig förolämpningar okontrollerat. För det är vad den gode Georges gör: han kan inte hålla tungan i styr och den dagen han inte kallar algerier för undermänniskor så förolämpar han de svarta. Emellanåt hinner han med några tvivelaktiga kvinnoskämt.
Om han inte varit så duktig på att styra staden hade han, med andra ord, flåtts levande flera gånger om. Mannen uteslöts nyligen av socialistpartiet på grund av ett antisemitiskt uttalande. "Men jag är ju gammal Israelvän", försvarar han sig med. Och det stämmer också. Mannen är helt enkelt "allt och dess motsats", som fransmännen säger. Fenomenal på att skaffa sig allierade och oslagbar på att sedan göra dem till dödsfiender.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar