Druvsnack och fikonspråk

Vilken är största jordbruksprodukten i Languedoc-Roussillon?

Vindruvan.

Dessa languedocianer! De tänker bara på att supa! Rödvin, vitvin, rosévin, de har inget annat i skallen!

Men det förekommer faktiskt att man äter vindruvor som de är, utan att dessförinnan fermentera dem och omvandla dem till rusdrycker.

På franska heter då druvan "raisin de table". Bordsdruva, till skillnad från druvan som blir till vin.

Mogna servantdruvor

Kan man göra vin av vilken vindruva som helst?

Nej. Den får inte bara för söt. Druvor man gör vin av är lite syrliga. Dessutom har de för mycket kärnor. De duger helt enkelt inte till att serveras som efterrätt eller för att ackompanjera camembert eller chèvre.

Det var en nyhet för mig: riktigt goda druvor äter man, det är de som är mindre goda man använder i vintillverkningen. Duger de inte till något annat så gör man vin av dem skulle man kunna säga om man spetsar till det lite... (och av det absoluta bottennappet gör man den utsökta spriten "grappa", som i Frankrike kallas "marc")

Man skiljer på dem till och med i ordvalet: "vendanges" betyder vinskörd, den är förresten i full gång nu i september. Men dessertdruvan skördas inte, den plockas. Det är skillnad. "Vendanger" och "cueillir", två verb för två olika sorters plockning.
(Förresten, nuförtiden skördas nästan alla vindruvor maskinellt, det är bara riktigt fina viner som görs på handplockade, förlåt handskördade druvor)

Sedan är det också så att utseendet har stor betydelse för druvan som vi konsumenter köper och ingen alls för den som skall krossas och pressas tills det blir vin av den. Ätdruvan måste se aptitlig ut och presenteras attraktivt.

Allt detta och mycker mer lärde jag mig idag av en jordbrukare vid namn David Ferrando.  Han driver Le Rocher des Fées, en liten jordbruk i Vendemian, en halvtimme från Montpellier, nio hektar mitt i den languedocianska ”garrigue”. Jag följde med en utflykt organiserad av Jean-Pierre, en ung kille med stort intresse för traktens produkter såsom ost, frukt, oliver och vin.  Ett superbt sätt att lära känna regionen på djupet, när man har fått för mycket av romerska och galliska kvarlämningar.

David, som bor där med fru och dotter, odlar inte bara druvor utan också fikon och oliver. Han höll ett lärt anförande om fikonträdet, dess kulturhistoria och biologi. Trädet lever i symbios med en insekt kallad "blastophage" (fikonstekel). Utan insekten, inga fikon.

Plockfärdigt fikon

Även vindruvan hade sin historia: den han odlar är av en särskild sort kallad Servant, som knappt odlas längre. Den är väldigt god och söt, som vi fick konstatera efter att ha fått plocka några klasar, men den har blivit utkonkurrerad av större och estetiskt mer tilltalande sorter. Utpumpade druvor, misstänker man, till skillnad från den helt naturligt odlade Servant.

Efter besöket fick vi provsmaka fikonen och flera olika sorters fikonmarmelad med ett glas torrt vitt vin, kanske inte det man helst skulle dricka till sötsaker men det gick ner ändå. Den som ville fick köpa av gårdens produkter. Annars kostade utflykten bara tre euros, inte mycket för en sån fin upplevelse. Vem som helst får delta i sådana här evenemang fast utbytet blir förstås magrare om man inte förstår franska.