Villeneuvette finns men det är inte längre vad den varit. Eftersom det varit en bostadsansamling runt en textilfabrik som upphört att existera. Ungefär som vallonbruken i Uppland, Sverige. Fabrilken tillverkade tyger för att exportera till sultanens Turkiet, på 1600-talet (tala om globalisering redan då) och den kom till ungefär samtidigt som Canal du Midi, som ett led i en allmän industriell upprustning av regionen, ledd som sig bör från Paris, närmare bestämt från Monsieur Colberts ministerium (Colbert var Louis XIV:s minister som hade hand om all byggnation och entreprenörskap i riket, extremt aktiv person). Fabriken var en "Manufacture royale", en kunglig fabrik alltså.
Det hela förlöpte i all lycka men efter något sekel så började det gå sämre för textilindustrin. Idag finns bara byggnaderna kvar. Arbetarbostäder såldes till hugade spekulanter och idag bor ett femtiotal personer i byn, ingen av vilka arbetar i något som ens påminner om industri. Men trevligt att se på är det, och det finns hantverkare och konstnärer samt ett fint litet kafë.
Det finns också ett hotell (dubbelrum fr 62 euro). Hela byn ser man på en halvtimme men jag antar att folk tar in där för att kunna göra fotvandringar, eftersom fina vandringstigar lär utgå från byn.
 |
| "Honneur au travail" står det på ingångsporten till byn. |
"Honneur au travail", står det på porten. "Ärat vare arbetet". Det är dumt och ohistoriskt men jag kan inte låta bli att tänka på "Arbeit macht frei". Och jag undrar om bina verkligen blev så glada när de kom in i bikupan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar