Les juifs du Pape

Att le Comtat Venaissin tillhörde påven hade flera konsekvenser. Judarna hade det aldrig särskilt lätt i Frankrike. På 1300-talet bestämde sig kung Philippe le Bel (Filip den Sköne) för att en gång för alla råda bot på denna skadliga inflytande på den kristna franska nationen: judarna skulle ut (och deras tillgångar tillfalla kronan men det var bara en detalj i sammanhanget...)

Detta var alltså samma kung som upplöste Tempelriddarorden och brände deras chefer på bålen, även det av djupt moraliska skäl och även det rätt lönsamt för statens finanser.

Nåja, av vilka anledningar det vara månde, judarna utvisades, och det var ganska många själar. En del fann tillflykt i Spanien, andra i Italien, men de i Sydfrankrike fann asyl på nära håll: hos påven. Inte så att påven älskade judarna särskilt mycket, men han var ändå mindre fientligt inställd än Frankrikes kung. Så att ett antal judar bosatte sig i Avignon, Carpentras, Cavaillon, och fick vara i fred under några århundraden.

På villkor att de bodde i ett ghetto, som de bara fick lämna vissa tider på dygnet och då med gul hatt på huvudet, samt att de bara ägnade sig åt tre yrken, varav en var penninglån, något som anständiga kristna inte fick syssla med.

Franska revolutionen gjorde vanliga medborgarna av franska judarna och när Le Comtat blev en del av Frankrike upphörde "påvejudarna" att särbehandlas. De flesta lämnade Le Comtat och idag finns bara namn som "Judiska gatan" kvar av ghetton. Samt två synagogor, byggda på medeltiden och renoverade på 1700-talet.

Bland kända påvejudar fanns familjen Milhaud (se tonsättaren Darius Milhaud).