Le Comtat Venaissin

Så heter en liten region i nordvästra Provence. När man kommer hit så ser man hela Sydfrankrike som en enda region: Le Midi. Rätt snabbt upptäcker man att Provence är en sak, Languedoc en annan.

Ett torg i Carpentras

Men därmed slutar inte skillnaderna: Provence sönderfaller i flera underregioner. En av dem heter Le Comtat Venaissin. Den gränsar till Languedoc, det räcker med att gå över Rhonefloden för att hamna där. Största staden är Avignon, känd för sin teaterfestival men även för att ha varit Rom en gång. Det vill säga: påvarna lämnade för en tid Rom för att installera sig i Avignon, på 1300-talet, och tog med sig hela sitt hov, vilket medförde ett stort uppsving för den provensalska staden.

Idag finns ingen påve där så långt ögat når, men de vackra palatserna finns kvar och staden lever upp i juli, när hela teaterfrankrike flyttar hit för en månad.

Klostret i  Cavaillons katedral.

Men det finns mer i Le Comtat än Avignon: det finns städer som Carpentras, Orange, Cavaillon. Och så finns Le Mont Ventoux, Sydfrankrikes högsta topp med 1900 m. I helgen åkte jag dit med en grupp som brukar ordna kulturellt-sportiga utflykter, d v s att man beser diverse monument men även gör långa fotvandringar. Även en och annan vinkällare hedras med ett besök, vilket är verkligen på sin plats: jag säger bara Chateauneuf du Pape och Gigondas, bägge från Le Comtat.

En mycket välbevarad romersk triumfbåge i Orange

Jag var mycket intresserad av att bestiga Mont Ventoux, tills jag fick reda på att en stor del av tiden går man på småstenar. Gå långa avstånd på småstenar tillhör inte mina favoritsysselsättningar så att jag satsade på en annan, mindre krävande fotvandring. Vi fick inte samma underbara utsikt från toppen men det var fint nog ändå.

Vildmarken ("garrigue") och vinodlingarna ligger här om vartannat,
något typiskt just för Provence

För att återgå till regionens historia: i och med franska revolutionen så förändrades traktens status. En del ville ingå i franska republiken, andra förbli Frankrikes lilla Rom och ytterligare en falang förespråkade en fri republik med påven som statsöverhuvud. I så fall hade Le Comtat blivit en sorts Andorra eller San Marino. Men de som ville bli fransoser vann och idag heter Le Comtat "le département du Vaucluse".

Precis som i övriga Sydfrankrike talade man vid denna tid occitanska eller provençalska till vardags. Men eliten språkade redan då på franska.

Från det ena till det andra: Orange, som jag redan skrivit om i en tidigare post, har rykte om sig av att vara en tråkig stad. Dessutom har de haft, som en av få franska städer, en borgmästare från Front National, ett extremhögerparti. En förklaring till både det ena och det andra kan vara att här finns många militärer, inklusive främlingslegionen. Militärer skulle alltså vara dels tråkiga dels extremhöger. Vet inte om det stämmer.

Från denna by kommer Systembolagets nr 2836