La randonnée

Får jag presentera en alldeles fransk företeelse? La randonnée.

Det betyder fotvandring och det är en kär sysselsättning i detta land. Klart att man fotvandrar också i andra länder men här är det verkligen en folksport. Det finns svåra "randonnées", med höga nivåskillnader och hårt tempo, och så finns det trevliga småmysiga "randonnées", egentligen en promenad i lantlig miljö i lugn takt, med tid att titta på blommor, ta bilder och även en ordentlig lunchpaus.

I söndags följde jag med på en randonnée av det senare slaget. Vi var sjutton stycken som samåkte i fyra-fem bilar från Montpellier till Souvignargues, som ligger närmare Nimes. Där började och slutade vår vandring, 15 km, fem timmar. Den tog oss över landskapet Vaunage. Landskap är väl att ta i, det är snarare ett landskap inom ett landskap inom ett landskap. En liten trakt med någon halvmil mellan sina yttersta gränser.

Men omväxlande, garrigue som övergår i oliv- och vinodlingar. Mer Languedoc än så här får man leta efter. Garrigue är ett lågvegetations landskap som inte lämpar sig för odling, bland annat för att det är svårt med bevattning där. Växtligheten är pinjeträd och buskar vars namn jag önskar jag kunde upplysa om. På sommaren doftar det gott där på grund av alla kryddväxter. Det är därifrån som "herbes de Provence" kommer.


Här ser ni en naturföreteelse som min botaniska okunnighet inte låter mig kalla annat än blomma. Om ni absolut vill kan jag försöka med "lilja" eller "irisblomma". Hur som helst: underbart att se en blomma mitt i vintern.


Fotvandringen avbryts efter ett par timmar för lunch. Var och en tar fram sin matsäck och bjuder de andra på det medhavda, såvida det inte är en enkel smörgås. Men papperspåsen med mandlar, liksom getosten och lite kanderad frukt som efterrätt, går laget runt.

Liksom vinflaskorna. Just det, i pluralform. Först litet muskatvin som aperitif, som någon förutseende person burit med sig hela vägen vid sidan av vattenflaskan, sedan kommer det fram en flaska rött från regionen som alla erbjuds att degustera. Man dricker måttligt men man dricker gott och varierat (även en flaska "mirabelle", som är plommonbrännvin, går runt fast bara några få tackar ja till det). Det hela avslutas med kaffe och te, det är bara cigarren som fattas.

Sedan återgår man till det sportsliga.



Observera baguetten som tittar ut från denne vandrares ryggsäck.

Nu på söndag är det tryffelfest i Saint Geniès, två mil från Montpellier. Om det inte regnar för mycket så åker jag dit. Förevisning av tryffelsuggan Pépette är ett av paradnumren (som bekant används grisar, men även hundar, för att nosa upp tryffel). Jag hoppas få chansen att fotografera denna celebritet för publicering i denna blogg med världsexklusivitet.