Näst sista söndagen i januari var solig, fast temperaturen var inte precis mild för breddgraden: runt sex plus. Men: det blåste inte. Härnere tittar man inte bara på termometern: vindrapporten är lika viktig. Sex grader med sol och vindstilla kan vara ganska skönt, medan tolv med vind brukar vara jobbigt.
Nu var det som sagt vindstilla och solen lyste skönt. Perfekt dag för att åka till La Grande Motte och ta en strandpromenad. Dessutom behövde jag "valla" bilen. Stackarn har batteriproblem och om den inte får komma ut och köra någon gång då och då så vill den inte starta sedan. Jag har aldrig haft hund men min Fiat Punto har lärt mig lite om hur det måste kännas att vara husse...
Stränderna i Languedoc är som perenner: på vintern är de mindre färgstarka och så tappar de badgäster, men de finns ändå kvar. Stränderna i Norden försvinner helt på vintern. Den som ser en snötäckt havskust kan inte föreställa sig att detta kan vara en samlingsplats för badsugna på sommaren. Men stränderna härnere har ett liv även på vintern. Vi saknar årstidsväxlingarnas charm, skulle man kunna säga...
"Les paillottes", de där stora strandserveringarna varav en del är lyxkrogar, monteras ned i oktober så att stranden blir helt fri för promenerare. Och, vill man ha lite motion, så är en långpromenad vid ett vintrigt Medelhav oöverträffad.
Bada kan man inte direkt och jag har inte sett någon försöka sig på det. Enligt uppgift så är vattentemperaturen 10-12 och det är inte precis frestande... Men som syns härnere så försöker sig en och annan på att sola benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar