Jag har skrivit om diverse orter i Sydfrankrike, alla intressanta att besöka av en eller annan anledning. Man kan lätt tro, om man läser denna blogg, att allt är förtjusande i Languedoc och att varenda by är rena idyllen. Verkligheten är mer komplex än så...
För ett par veckor sedan åkte jag till en stad uppe i bergen. Ingen stor stad, inte heller tillhör den de minsta. Jag körde i någon timme, så såg jag skylten med stadens namn, låt oss kalla den Villeneuve. Villeneuve-du-Languedoc Jag minskade farten till femtio i timmen, som man skall göra när man ser en sådan skylt, och körde in i Villeneuve.
Utkanterna var inte särskilt vackra, men så är det ofta. När man väl kommer in i stadskärnan så finns det alltid något intressant att titta på: en kyrka, ett vackert stadshus, en gränd med blommor i balkongerna, en levande saluhall.
Så inte i Villeneuve: insidan var inte ett dugg mer tilltalande än utsidan. En stad som inte ljuger, med andra ord, den är precis vad den ser ut att vara. Motsatsen till en turistfälla.
Jag tog en promenad i centrum och det var gott om uteserveringar. Men de som satt där såg ut att ha mycket tråkigt. De tittade på mig som om de tänkte: "Vad i hela världen har du kommit hit för?"
Det är sant att det var söndag eftermiddag, att butikerna var stängda och att det var rätt hett så här mitt i juli. Kanske ger staden ett annat intryck på en veckodag, eller när det är marknad. Jag berättar bara vad jag såg, och det jag såg, det såg jag på en sommarsöndag.
Jag var törstig så jag satte mig på den kaféterrass som verkade minst deprimerande. Bredvid mig satte en medelålders man som iakttog mig, konstaterade med säker blick att jag var utsocknes och gick tillbaka till sitt korsord. På andra sidan satt en annan kille; han verkade över huvudtaget inte intresserade av om jag var från staden eller ej.
Efter ett tag så satte sig ytterligare en man bredvid mig: han hade kamouflagekläder på sig, inköpta från något armélager kanske. Eller också var han gammal legionär, eftersom kroppen var full av tatueringar. Han såg sliten ut, halvt orakad, en fimp i munnen.
"Tjena", hälsade han den korsordslösande. "Tjenare du", svarade denne (fast på franska förstås).
Mycket längre än så fortskred inte samtalet. Några halvhjärtade iakttagelser: om vädret, om en hund som gick förbi, om vädret igen.
På andra sidan trottoaren, en annan avdelning av serveringen. Lite i loungestil, med svarta vilstolar framför matchande soffbord. Ikeas Tofteryd? Där satt bara ett yngre par. Vi i den sjabbiga delen såg avundsjukt på dem. Det tycktes finnas en osynlig mur mellan dem och oss. Var ölen dyrare på andra sidan, mintdrinkarna grönare?
Tillbaka till bilen. Ut, fort.
Villeneuve-du-Languedoc? Aldrig på en söndag.
P.S: jag förtiger stadens verkliga namn eftersom jag inte vill bli stämd av turistbyrån (ifall det finns någon). Dessutom är denna betraktelse i högsta grad subjektiv och andra besökare kan mycket väl få ett positivare intryck.
Bilden i början på inlägget är inte tagen i "Villeneuve". Så det så: anonymare kan det inte bli...
Det var ju ölite skoj att hitta din blogg om Languedoc. Har varit dit några gånger och fint är det och nog tycker jag att det finns alldeles utmärkta viner där. Och sen noterar jag att du inte har besökt, eller skrivit något om, en riktigt ful stad, nämligen Agde. Ser fram emot din rapport därifrån, om den kommer.
SvaraRaderaheanku
Jättegoda viner, ja. Jag har varit en gång i Agde men du kanske menar Cap d'Agde, alldeles i närheten, som är byggt på 70-talet skulle jag tro och är en stor semesterby vid havet, knappast snygg, det håller jag med om. Själva Agde tyckte jag inte var direkt ful, det finns trevliga uteserveringar vid floden Herault och så börjar Canal du Midi där så det finns ett och annat att titta på.
SvaraRaderaNä, jag menar just Agde... tycker det är gräsligt ful stad. Cap d´Agde känner jag väl till, för det är där vi brukar bo i en släktings lägenhet... just i semestergettot, hihi... Men det finns ju massor av fina byar därnere... många av de marknadsför sig som "en av Frankrikes vackraste byar" eller hur det nu var.
SvaraRaderaheanku
Ja, det finns någon sorts rankning med "de hundra vackraste", "de charmigaste", o s v. Det är inte alltid man kan lita på det, jag var på en by som heter La Roche Guyon, nära Paris, som skall vara en av de 100 eller 500 vackraste men som det inte var något särskilt med. (det är sant att man blir bortskämd efter ett tag med alla trevliga byar som finns)
SvaraRadera