Jag har redan berättat om denna lilla stad (7.000 inv), grundad av Den Helige Ludvig på 1200-talet, med uppgiften att vara hamn för trupptransporter till Det Heliga Landet (mycket heligt här...) för att befria Jerusalem och alla andra behjärtansvärda ändamål som korstågen blev berömda för. Otroligt snälla människor dessa korsriddare...
Aigues Mortes var Frankrikes viktigaste medelhavshamn fram till 1481, då Marseille blev införlivad med kungadömet.
Korstågen är borta, Kung Ludvig likaså, Aigues Mortes finns kvar, omgärdad av sin ringmur. En fyrkantig stad där alla gator möts i 90 gradsvinkel. Omöjligt att gå vilse där, till skillnad från i Nîmes eller Montpelliers gamla stan, som är riktiga labyrinter och får Stockholms Gamla Stan att verka ett under av rationell stadsplanering.
Aigues Mortes är inte franska utan en förfranskad version av occitanska Aigas Mòrtas, som betydde "Döda Vatten". Inte någon särskilt roligt namn, den anspelar på det lagunära landskapet som omger staden.
Dessutom: "Vives eaux" ("Levande vatten") kallas perioden då tidvattnet är som intensivast. Det finns ingen sådan period i Aigues Mortes, därav namnet.
 |
| Altartavlan i Chapelle des Penitents Gris |
Jag blev mäkta imponerad av altartavlan ovan, från 1687. Den är i stuck och nedre delen är i trä som imiterar marmor. Jag tycker om den sortens trompe-l'oeil, det finns många exempel av sådan där trämarmor i Norden. Men altartavlan tycks inte anses särskilt märkvärdigt, man måste leta noga i guideboken för att hitta den. Nåja, vad experterna än säger så får den tre stjärnor i min privata Michelinguide...
Under franska revolutionen blev kyrkan degraderad till hömagasin. Denna alternativa användning av religiösa byggnader blev stilbildande eftersom även de ryska revolutionärerna använde de vackraste kyrkorna till att lagra spannmål eller som stall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar