Poitiers skärper sig

Notre Dame la Grande

Jag hade varit förut i Poitiers och tyckte att det var Frankrikes tristaste stad. Det förvånade mig, eftersom det är en stad man ofta hör talas om, som har universitet, framgångsrika idrottslag o s v. Men det hör till saken att det var en söndagmorgon och mindre städer brukar vara rätt döda en sådan dag.

(För övrigt kan jag uplysa om att både söndag och måndag är vilodagar i Frankrike, en del butiker stänger på söndag men är i så fall öppna på måndag, eller tvärtom, det innebär alltså att både söndag och måndag är halvfartsdagar när det gäller kommersen)

Inte nog med att det var söndag men centrum i Poitiers var delvis stängt p g a arbeten. Alltså gav jag staden en andra chans och beslöt att komma tillbaka någon annan gång innan jag dömde ut den definitivt.

Den andra gången var nu, i maj 2013. Och jag måste säga att Poitiers är inte sämre stad än att den kan  skärpa sig. Staden har ett normalt liv, visserligen är den mycket mindre än Montpellier men den har sina affärer, sina kaféer, sina kulturcentra. Ändå stämmer tycker jag att det finns något efterblivet (det finns nog ett trevligare ord) hos Poitiers. Ta bara ett faktum: när man tittar på stadsplanen så är det, som vanligt i franska städer, ett gytter av gator, större och små. Men där brukar det finnas åtminstone en rätlinjig artär, oftast grävd fram runt 1870, tiden då Baron Haussmann gjorde om Paris. Haussmann rev sönder stora delar av det medeltida Paris för att dra fram pampiga avenyer och boulevarder, och de flesta franska städer följde efter, låt vara i mindre omfattning. Så inte i Poitiers. Staden måste ha haft en ovanligt konservativt styre. Det kanske den fortfarande har.

Men Poitiers har flera väldigt fina medeltida byggnader. En romansk kyrka med en underbar fasad, samt en gotisk katedral och ett par andra kyrkliga byggnader värda att besökas. Alienor av Aquitaine höll hov här och Alienor var en mycket märklig person: först hertiginna av Aquitaine (som då omfattade hela sydvästra Frankrike, om Frankrike  existerade då, vilket det inte gjorde), sedan drottning av Frankrike (som visserligen existerade men som en mycket liten stat runt Paris) sedan drottning av England efter skilsmässa och nytt giftermål). En viljestark och kultiverad kvinna vars modersmål var inte franska utan occitanska. Hon trivdes i sällskap av poeter och trubadurer.

Fasaden av romanska Notre Dame 

Europas äldsta gata

Många franska städer har en gata som heter Grande Rue (Storgatan). Men det sägs att denna gata i gamla Poitiers var den första i Europa att bevärdigas med ett namn.

I detta hus har poitiersborna Sylvie M. och Jean S. för alltid förenat sina öden, står det på denna  port. Vackert eller hur? För, som det verkar, så är varken Sylvie eller Jean kända personer, de är bara kära i varandra.