lördag 3 december 2011

Narbonne

Canal de la Robine
Narbonne är en stad med stolta anor från romartiden. Det skulle man inte tro när man besöker den; det mesta är nerrivet. Barbari? Men ivern att bevara gamla monument är ett modernt fenomen. Förr i tiden förhöll man sig minst sagt osentimentalt till dem.

Narbonne var inte vilken romersk stad som helst: en del anser att den var störst i Gallien, äldre än både Nimes och Arles. Men medan dessa två har kvar sina arenor och teatrar, så har Narbonne: ingenting alls. Det är som om romarna aldrig varit där. Trist.


Nåja, lite finns det kvar, en hel del gravstenar faktiskt, allihop samlade i Musée Lapidaire, värt ett besök enligt uppgift. Jag tillbringade bara några timmar i staden så jag kan tyvärr inte ge besked om den saken. Att besöka en Musée Lapidaire (gravstensmuseum) låter kanske inte som det roligaste man kan ägna sig åt, men de har en ”spectacle audiovisuel” (ursäkta min franska, jag kommer inte på vad det heter på svenska) som lär vara sevärd.

Narbonne kan också stoltsera med en oavslutad katedral, liksom La Sagrada Familia i Barcelona. Men alltmedan katalanerna är i full färd med att avsluta sin, lär Narbonnes katedral,  liksom Schuberts symfoni,     förbli för evigt ofullbordad. En tröst för alla som har svårt att bli färdiga med sina projekt...

Det lär vara så att så fort man börjar gräva så hittar man romerska rester. Och när en husägare hittar något sådant så skyndar han inte att anmäla fyndet till Riksantikvariet. Tvärtom, han gömmer undan dem så fort han kan, av rädsla att hans tomt förklaras av riksintresse och att han alltså inte kan bygga klar sitt gästrum, garage bastu eller vad han nu hade tänkt sig för att göra sin bostad mer komfortabel och/eller charmig.

Men om man för ett ögonblick glömmer Narbonnes stolta antika historia så kan man konstatera att det är en vacker stad ändå, om man står ut med frånvaron av romerska tempel och mausoléer. Den har sin Ärkebiskopspalats, sin femtioprocentiga katedral samt några andra vackra byggnader från medeltiden. Och, icke att förglömma, sin pittoreska Canal de la Robine, som delar staden, liksom Paris, i en Rive Gauche och en Rive Droite.

Hallarna
Det finns som brukligt är i franska städer, stora eller små, en saluhall och där kan man, vilket inte alls är lika vanligt, köpa en köttbit eller korv och få den stekt och serverad på en tallrik på hallarnas egen restaurang.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar