ALLA KÄNNER TILL RIVIERAN OCH VEM HAR INTE HÖRT TALAS OM PROVENCE? LANGUEDOC, PROVENCES TVILLINGSREGION, DEN ANDRA HALVAN AV FRANSKA MEDELHAVSKUSTEN, ÄR INTE LIKA KÄND.
lördag 20 augusti 2011
Les Estivales de Montpellier
Tillbaka i Södern efter några veckor i Bretagne, en annan fransk region som det skulle gå att skriva mycket om. Atlanten vs Medelhavet. Norr vs Syd. Det är den där delen av världen där Bodil Malmsten bosatte sig ett tag ni vet, och där Asterix och Obelix gjorde motstånd mot romarna in i det sista.
Mycket värt ett besök, faktiskt. Eller flera.
Men nu är det Languedoc igen som gäller. Igår fredag var jag på Les Estivales, ett evenemang som äger rum varje fredag kväll i Montpellier under sommaren. Enklast är att beskriva det som en sorts Stockholms Vattenfestival, om någon minns det. Mycket folk, en hel del sprit (fast under i princip belevade former), många olika sorters snabbmat samt levande musik.
Ett fint tillfälle att lära känna folk och eftersom Montpellier är en kosmopolitstad så kan det lika gärna bli folk från kvarteret som från andra sidan jordklotet.
Jag hade flera intressanta samtal. Först Pablo från Ecuador. Han studerar diplomati i Moskva. Inte direkt ett självklart val för en sydamerikan, men han vet väl vad han gör. Fast när han tillägger att han efter det tänker utbilda sig till flygpilot i Argentina så börjar jag undra...
Sympatisk är han i alla fall och kanske är valet inte så fel: ryskan kan bli användbar om nu Ryssland fortsätter att utvecklas ekonomiskt.
Jag blev förvånad över att Patrick Lumumba universitetet ännu finns kvar i Moskva, fast med ändrat namn. Och liksom på 70-talet flockas studenter från tredje världen dit. Hur kommer det sig? På den tiden var det ungdomar med kontakter till diverse kommunistpartier som pluggade i Moskva men idag när Ryssland är hyperkapitalist?
Jag antar att den nya ryska ledningen inte vill skrota den goodwill som f.d. Sovjet skaffade sig i Sydamerika och Afrika genom stipendierna till Lumumbauniversitetet.
Men det som fascinerade mig i Pablos historia är detta: han fick nys på möjligheten att plugga i Moskva genom en ukrainska som bor i Ecuador. "Hon är gift med en ecuadorian och nu är de på semester i Chile", berättade han.
Vad världen har förändrats! Vilka omvälvningar vi fyrtiotalister har fått vara med om!
På 70-talet var en ukrainska i Ecuador ungefär lika tänkbar som en papegoja på Svalbard. Sovjetmedborgare åkte inte till Ecuador, sovjetmedborgare åkte ingenstans, såvida de inte var diplomater eller pansarvagnsförare. Till och med att resa från Kiev till Moskva krävde pass, vilket inte alla kunde få.
Och på 70-talet åkte inte ecuadorianer till Chile på semester, vare sig de var av ukrainskt ursprung eller inte. Peruaner åkte inte till Uruguay, mexikanare åkte inte till Colombia. När folk reste utomlands så var det antingen till närmaste grannland eller till Europa eller USA. Intrasydamerikanska kontakter fanns nästan inte.
Lyckliga nya värld, där ukrainare semestrar i Chile och ryskutbildade ecuadorianer berättar om sina planer att bli flygpiloter i Argentina för en utlandssvensk i Montpellier...
Men jag lärde känna fler kosmopoliter: Richard från Malta, som bor i London och tänker gifta sig med en cypriotiska. Öbor förstår varandra... Jag får reda på hur världen ser ut från maltesiskt perspektiv: Lybien var en viktig handelspartner, vilket medför problem idag. Men de arabiska revolutionerna inger hopp: redan bygger man en ultramodern klinik för potentiella (och bättre bemedlade) patienter från Tunisien, som ligger på bara några kilometers avstånd.
Olivier från Elfenbenskusten, som reser runt i Frankrike i väntan på att läget därhemma stabiliserar sig efter inbördeskriget. Sedan tänker han starta en firma där. Han kanske blir miljonär, Afrika blir den nya Kina anser vissa.
Sarah, som kommer från Exmouth i nordvästra Australien. Tvåtusen invånare. "Hur långt är det till närmaste storstad?". "1300 km till Perth". Kan man tänka sig något mer isolerat? Till och med Sibirien känns centralt, i jämförelse. Men hon längtar tillbaka dit. Vinet är godare än i Frankrike, anser hon.
Vid midnatt tar Festivalen, förlåt Estivalen slut. Polisen vill inte att det skall drickas offentligt hela natten, belevat eller på andra sätt. Ungdomarna försvinner till diverse nattöppna hak. Jag går hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Va? inte dricka offentligt? Men det ska man väl göra på festival?! Och I Languedoc finns ju massor av goda viner, Bilen brukar gå tung hem efter visiterna där, hihi...
SvaraRaderaha det gott!
heanku
Faktum är att vinet är en av de stora grejerna med Les Estivales. Man köper ett kuponghäfte för 4 euros, som ger rätt till tre vinprovningar (3 glas) samt själva glaset som man får behålla. Räcker det inte med tre så får man naturligtvis inhandla ännu ett häfte...
SvaraRaderaOch det handlar just om viner från regionen, inte hela Languedoc utan Montpellier med omnejd.
En euro per glas är billigt, särskilt som det är goda viner. Man brukar få ge 1,20 minst för ett glas kartongvin på barerna.
Idag är det dags igen för "vinprovningen", fast vädret är hotfullt: regn i luften.
Ha det bra!