Sergels Torg i Montpellier

Meningen var att skriva ett inlägg i veckan, minst. Men nu har två månader gått sedan sist. Ursäkter finns: jag har under tiden packat ner, skickat mina kartonger iväg, rest själv hit ner, tagit emot kartongerna, packat upp dem, skaffat de möbler jag saknade eftersom jag tog hit bara det allra nödvändigaste. Och så vidare.

Nu är det mesta på plats. Jag har lyckats skaffa mig ett hem i Montpellier. Helt färdigt är det inte men det duger. Dags att berätta lite om "hur det känns".

"Kära dagbok!"

"Kära blogg!"

Hittills har knappt någon läst mina inlägg eftersom jag väntade med att göra reklam för bloggen tills det fanns lite mer att läsa. Mer "innehåll", som det heter på webbiska. Man skulle kunna tro att hela world wide web, med servrar, IP-adresser, överföringsprotokoll, HTML-kodning, var tänkt som en gigantisk behållare, som väntade på sitt innehåll. En dag upptäckte webbens fäder att lite kött på benen behövdes liksom...

Nåja, till saken (en fördel med att skriva blogg är att man kan pladdra obehindrat, låta tankarna fara åt alla håll, rentav förirra sig i sina resonemang och tappa bort sig totalt, allt utan att någon klåfingrig redaktör lägger sig i, klipper bort, ansar och tuktar).

Alltså, till saken.

Från Hornstull till Place de la Canourgue. Från Södermalm till L'Écusson. Från Stockholm till Montpellier.

Sista inlägget skrevs från Folkskolegatan, med utsikt över Högalidskyrkan. Två månader senare ser jag en annan kyrka när jag lutar mig ut fönstret: la Cathedrale Saint-Pierre. Jag kan inte minnas några fåglar runt Högalid. En och annan mås kanske, men inte påtagligt många. Här är det gott om fåglar: "hirondelles", svalor. Jag fattade inte varför det var så många runt mitt fönster tills en vän påpekade att de hade byggt bo precis övanför det.

En svala gör ingen sommar. Men några dussin svalor gör en riktigt ordentlig sommar, det kan jag gå i god för: 35 grader i skuggan när klockan är 14.48. Inte så kul, jag tycker om sommarn men avskyr den extrema hettan. En tröst: det tycks vara riktigt svettigt i Sverige också.

Skall jag vara riktigt exakt så ser jag inte katedralen från fönstret utan från takluckan på vinden, en vind som ägaren har inrett till sovrum, ett sovrum som jag avstår från att använda så länge hettan består eftersom det ligger direkt under taket och är alltså lägenhetens hetaste ställe. Inte ens fläkten på hela natten hjälper...

Det jag ser från vardagsrumsfönstret är snarare ena änden av Place de la Canourgue, en av stadens vackraste torg. Avlångt och med mycket grönska, lite grann som Mariatorget i Stockholm, fast mindre och intimare. Ena änden är avrundad, vilket lär bero på att det funnits en kyrka här, eller i varje fall att man börjat bygga en, för att sedan avstå och välja en annan plats.

Flera uteserveringar och avsaknaden av biltrafik gör La Canourgue till en grön oas i L'Écusson, Montpelliers Gamla Stan, där grönskan lyser med en så gott som total frånvaro. Men det finns annat istället.

För att fortsätta jämförelsen så har även Montpellier sitt Sergels Torg: la Place de la Comedie. Visserligen är byggnationen från förra sekelskiftet men liksom Sergels Torg utgör La Comedie stadens mittpunkt och favoritplatsen för demonstrationer. Även här finns förresten en Platta, en äggformad sådan vars golvbeläggning har nyligen bytts ut för att göra den mindre hal.

Men nu är det dags att bege mig till stranden och fly hettan i innerstaden. Den ligger några kilometer hårifrån och en buss tar mig dit på dryga tio minuter, departementets bussbolag (Hérault Transport) skall ha all eloge för den förnämliga servicen (bussarna avgår en gång i kvarten, rena luftbron...)