fredag 6 januari 2012

Van Gogh och himlen över Les Alpilles

Vincent Van Gogh tillbringade alltså ett år i St Remy de Provence. Närmare bestämt på mentalsjukhuset St Paul de Mausole, som ligger strax utanför staden, nära de romerska ruinerna. Faktum är att så gott som alla kända målningar av honom är gjorda antingen här eller i Arles.
Albert Boime (1933-2008) hette en amerikansk konsthistoriker som forskade om Van Goghs vistelse här, närmare bestämt om hans målning ”Stjärnklar natt” (Nuit Étoilée). Det jag berättar här är baserad på hans artikel, som även finns som CD-ROM (”Starry Night”, utgiven av Voyager).

Link till Albert Boimes artikel

Boime koncentrerar sig på hur himlen avbildas. Detta är ingen fantasibild utan återger rätt troget hur stjärnorna såg ut, från målarens cellfönster, den 19 juni 1889 kl 4 på morgonen. Det hade Van GOgh redan gjort i andra målningar som ”Stjärnklar natt över Rhonefloden” och även den berömda nattkaféet från Arles.

”Stjärnklar natt” är en av hans mest kända målningar och, påpekar Boime, finns både som bordunderlägg och slips, för att nu inte tala om Snoopyversionen eller Ron English’s, med både moské och McDonalds.
"Muslim starry night" av Ron English från sajten Popaganda 
Men ingen verkar ha intresserat sig för hur stjärnorna såg ut. Boime gjorde det och upptäckte därigenom andra kopplingar. Hans artikel är inget mindre än en idéhistorisk analys av ”Stjärnklar natt”, där han visar att målningen avbildar inte bara himmeln över St Remy utan hela epokens vetenskapliga och politiska atmosfär. Han berättar om Van Goghs intresse för astronomen Flammarion, för anarkisten och geografen Elysée Reclus, för Jules Verne.

Bild fr.Albert Boimes webbsajt 
Vidare om Parisutställningen samma år som målningen utfördes (den är alltså samtida med Eiffeltornet) och intresset för exotiska länder i Afrika och Asien, parallellt med fascinationen för fjärran stjärnor, för möjliga alternativa världar ute i kosmos och sociala utopier härnere på jorden. Om hur det för Flammarion och Verne fanns ett intresse av att rikta blicken utanför jorden för att komma ifrån fransmännens fixeringen på den nationella förnedringen 1871, förlusten av Elsass-Lothringen till Preussen. Essän är verkligen ”mind-blowing”, den öppnar helt oanade perspektiv. Vi börjar på ett sinnessjukhus ute på franska landsbygden och slutar i fjärran konstellationer och i världspolitiken.

Han nämner också hur Van Gogh hade i Paris stiftat bekantskap med konstnärer och intellektuella i La Nouvelle Athènes, nära Montmartre. Det visar sig att även cabaret Le Chat Noir har kopplingar till natten över Saint-Remy… Jag tänkte då på min vän Inger som brukar läsa denna blogg och som tillbringade en vecka i de kvarteren för några år sedan och kanske känner igen något av det.

En annan slutsats Boime drar är att Van Gogh var långtifrån någon dåre, inte heller en ”galen geni”. Han hade visserligen psykiska problem men i hans arbete var han disciplinerad, rigorös. Han följde dessutom noga sin tids idédebatter.

 Reklam för sjukhuset, tagen fr Albert Boimes webbsajt 

3 kommentarer:

  1. Till St Rémy de Provence skulle jag också vilja åka. Är det långt dit från Montpellier? Les Baux-de-Provence
    verkar också intressant, läste att de branta klipporna kring fästet gav Dante inspiration
    till Helvetet i hans Divina Commedia.
    En konstnärinna som jag besöker i mitt jobb har gjort en collagetolkning av landskapet
    runt ruinen Les Baux-de-Provence från en resa
    tidigare i livet.

    SvaraRadera
  2. Nej, det är en dryg timme dit från Montpellier. Kände inte till det där med Dante men visst, klipporna skulle kanske pryda sin plats i helvetet... :-)

    Annars så har Dante varit en hel del i Provence och han nämner olika platser och personer därifrån i sitt verk.

    SvaraRadera