Les Matelles

Les Matelles heter en liten by två mil norr om Montpellier, i trakten av Pic Saint-Loup. Le Pic Saint-Loup är vår lokala Kebnekaise, Östra Languedocs egen Mont Blanc, départementet Héraults svar till både Everest och Aconcagua. 658 meter hög. Inte så mycket? Klart högre än de högsta topparna i både Danmark och Holland, faktiskt.

Och rätt näpet, med bergtoppars mått mätt. Men det var Les Matelles jag höll på att berätta om. Även det ganska näpet. En mycket välbevarad medeltida by. Prydligt stenlagda gator och nästan pedantiskt restaurerade stenfasader i den mörka tonen som är så vanlig i Languedoc, till skillnad från Provence, där färgskalan är ljusare.

Bilden från http://giterural-herault.com/

Vilka bor i dessa hus? Obekvämt måste det vara; planlösningen är nog inte den mest rationella och att ta sig fram genom de pittoreska gränderna med matkassarna från Carrefour (gatorna är bilfria) kan inte vara något nöje precis. För att inte tala om flyttkartonger, garderober och dubbelsängar.

Nej, jag föreställer mig inte deras liv som en idyll precis. Men, de kan känna sig stolta: de bor i en pietetsfullt konserverad medeltid. De går nog upp varje morgon, tvättar de massiva trädörrarna och putsar noggrant portklappen i mässing som föreställer en hand eller kanske ett lejonhuvud. Och tänker: fan, vad bra vi har det. Och tycker synd om alla stackare som bor i trista hus byggda från 1500-talet och framåt.

Jag är avundsjuk på dem, det märks. Jag skulle gärna bo i ett sånt hus, om jag bara hade råd.

Les Matelles är inte speciellt turistisk. Bara lokalturism, folk från Montpellier eller Nimes. Ett utmärkt utflyktsmål för en solig söndagmorgon. En café crème på byns bar, med uteservering för solsugna och inbitna rökare. En snabb titt på Le Midi Libre, regionens tidning. "Marmor från Caunes-Minervois, nära Narbonne, kommer pryda världens högsta torn i Saudiarabien." "En ungdom fick en metallkrok i huvudet utanför diskoteket Le Coconut, utanför Lattes." "Montpellier möter Tours i franska cupen."

Mig veterligen har inte Van Gogh satt sin fot i Les Matelles. Inget skulle glädja mig mer än att ladda upp till bloggen en tavla signerad av honom och kallad: ”Skymning över Les Matelles”; någon tavla med den titel finns dock ej. Och inte heller har Dante Alighieri inspirerats av kullarna runt byn.  Nej, Les Matelles är inte Les Alpilles.

Vilket inte hindrar att kullarna är rätt trevliga, och ännu trevligare att ta en promenad i vintersolen längs den lilla nästan bilfria vägen som går upp till Bois de Lèque (vandringsväg, medelsvår nivå, gula markeringar).

Den "lilla nästan bilfria vägen"