ALLA KÄNNER TILL RIVIERAN OCH VEM HAR INTE HÖRT TALAS OM PROVENCE? LANGUEDOC, PROVENCES TVILLINGSREGION, DEN ANDRA HALVAN AV FRANSKA MEDELHAVSKUSTEN, ÄR INTE LIKA KÄND.
Underst på affischen står det att vin skall brukas med måtta ("avec modération").
Hej alla glada! Kommer just från La Fête des Vignes, på Place de la Comedie. Hela Montpelliers vinodlare samlas och visar sina produkter. Som brukligt är så får man "dégustera" dem, till det högst humana priset av två euros för tre glas. Om man inte tycker om att dricka på fastande mage så finns smått och gott att inhandla också. Jag testade "aligot d'Aubrac", något som liknar potatismos med ost i. Passar fint till vilket rödvin som helst.
Om ni tycker att bilderna är lite suddiga så måste ni tänka på att jag redan druckit mina tre glas när jag tog dem...
Pilarna måste träffa den röda delen, nederst på Frankrikes karta
Man kunde kasta pil och de som träffade regionen Languedoc-Roussillon på kartan vann en korksrkuv, alternativt en t-skjorta med reklam för regionen. Jag var väldigt sugen på skjortan men mina pilar träffade Spanien, Schweiz, Västra Rhenlandet och (det var min bästa träff) Paris.
Jag fick ändå reda på att Languedoc är världens största vinregion. Inte bästa kanske, inte än i alla fall, men störst till arealen.
Vilken är vår närmaste storstad? Det beror på var i Languedoc man bor. Från Montpellier är det Marseille som är närmast. Men för Beziersbor är det Toulouse.
Jag har hört flera gånger folk i Montpellier tala om Toulouse som ”vår närmaste storstad”. Men Marseille då? Nja, säger de, visserligen är Marseille större än Toulouse, men Marseille är lite speciell: en hamnstad egentligen, inte en regionhuvudstad.
Marseille tillhör inte Le Midi med andra ord; Marseille tillhör havet, La Mediterranée. Och Nice? Också mycket stort men inte heller det är Le Midi. Nice är Rivieran, Nice tillhör The International Jet-set.
Lite snabba och mycket subjektiva omdömen, men det kanske ligger något i det. Och i så fall är det Toulouse som får gälla som ”vår” egentliga regionhuvudstad, om man med ”region” menar västra delen av Le Midi Mediterranéen.
Charmig stad, mycket på grund av den rosafärg som gör den unik bland franska städer. Färgen kommer från tegelstenarna. Berggrunden består mest av lera, varför man var tvungen att transportera stenar från andra håll om man ville bygga i sten. För dyrt. Alltså är det tegelstenen som härskar i stadsbilden. Tankarna går till vissa stadsdelar i London, där det också är rött och rosa som dominerarn. Rue Ozenne är mycket sevärd och skulle kunna ligga i Chelsea.
Vad kan man se i Toulouse? Floden Garonnes strandpromenad, någon kilometer lång. I ena änden finns Le Bazacle, ett vattenkraftverk som också rymmer museum och utställningssalar, liksom en terrass med storslagen utsikt över floden. Just nu en utställning om Claude Nougaro, en mycket känd fransk sångare som är född i staden. Nougaro är till Toulouse vad Georges Brassens är till Sète.
Här, en länk till youtube med Nougaro sjungandes "C'est une Garonne", något av Toulouses nationalsång.
Canal du Midi passerar också Toulouse eller rättare sagt slutar kanalen i Toulouse. Dessutom har de en egen liten kanal, kallad Canal de Brienne, som förbinder Canal du Midi med Garonne, och som är en omtyckt promenadväg och motionsspår. Den börjar nära Bazacle.
Det finns gott om restauranger och kaféer, inte minst runt Place du Capitole. Le Capitole är ett nyklassiskt bygge som rymmer dels stadshuset dels ett operahus som räknas bland de främsta i landet, vid sidan av Lyon och, förstås, Paris.
Le Bazacle
Fika vid Place du Capitole...
Den lokala specialiteten är nog i första hand Cassoulet, även om den mest autentiska lär lagas i Castelnaudary, 8 mil österut. Det är en böngryta med ankkött (confit de canard) och korv. Väldigt gott om man inte är rädd för lite kalorier och mycket ankfett.
Jag rekommenderar ett besök på Jardin des Plantes, den botaniska trädgården. Dels är det en vacker, ganska stor park, dels finns där ett naturhistoriskt musem med en mycket trevlig utomhusservering (Café Moai), där man kan fika mitt i grönskan eller äta lunch för en dryg tia. Museet heter, föga fantasifullt, ”Le Museum” och jag nöjde mig alltså med att besöka dess kafé…
...eller i Jardin des Plantes, på Café Moai.
Från Jardin des Plantes tar man sig genom en liten viadukt till grannparken Le Grand Rond och därifrån till en tredje stadspark, Jardin Royal. Tre gröna öar förbundna av små broar.
Jag kan också rekommendera Musée des Augustins, mitt i stan. Inte så stor men med mycket vackert att titta på, mest skulptur från medeltiden men också ett par salar med 1800-tals måleri. Entré 3 euros. Flera lokala målare, förutom andra mera rikskända. Jag har upptäckt att lokala konstnärer är ibland lika intressanta som de mera namnkunniga. Att de inte blev så kända kan bero på att de var dåliga på att marknadsföra sig eller helt enkelt på tillfälligheter. Om man för ett ögonblick glömmer De Stora Namnen så kan man göra mycket givande bekantskaper på konstmuséerna.
Jag undrar om det inte i konstvärlden finns något som liknar Hollywoods legendariska ”star-system”. Att det alltså bara finns plats för ett tiotal megastjärnor, oavsett hur många verkliga talanger som finns.
Förresten så är inte Nougaro den ende sångaren född här. Också tangolegenden Carlos Gardel är född här, på Hôpital de la Grave, alldeles vid floden. Fast det finns fler teorier om var Gardel var född.
Imponerande romantisk jättemålning av Benjamin Constant.
Jag fick tillfälle att åka ett par dagar till Toulouse och jag tog chansen, för att fly syndafallet i Languedoc. Nu ligger även Toulouse i Languedoc fast ändå inte. Krångligt? Så här är det:
När de franska administrativa regionerna skapades på 60-talet så sammanföll en del med de historiska regionerna (Bretagne, Normandie, Alsace, t ex) men andra inte riktigt. För att skapa Languedoc-Roussillon slog man ihop det egentliga Languedoc och Roussillon, som är katalansk. Inte nog med det: man utelämnade en del av det egentliga Languedoc, nämligen Toulouse, som fick bilda egen region tillsammans med lösa bitar från andra historiska regioner.
Ur vädersynpunkt så låg i alla fall Toulouse helt utanför Languedoc denna vecka: regn i Montpellier, sol över Toulouse.
La Garonne: inte bara ett vittvin på Systemet...
Toulouse har en gång i tiden varit något av en huvudstad för Languedoc. Staden är dubbelt så stor som Montpellier. Den är känd i Frankrike som "den rosa staden", på grund av färgen på de flesta byggnaderna. Jag tror det har att göra med den lokala bergarten. I vilket fall så gör detta staden mycket säregen i Frankrike. Nice är gul, grön och rosa. Montpellier är vit och grått, liksom Paris. Nimes mest bara vit. De bretonska städerna är gråbruna. Men Toulouse är som sagt rosafärgad.
Den ligger långt borta från havet men den mäktiga floden Garonne är, som Claude Nougaro en gång sjöng, "vårt Medelhav".
Det finns mycket mer att säga om denna sydliga metropol, som dessutom är flygindustrins huvudort i Frankrike, men tills vidare får jag nöja med att ladda upp några alldeles färska bilder.
Dagens recept från Languedoc: surstek i vattenbad. Förrät: ostron i vattenvinägrett. Efterrätt: kokta päron i rödvin. Nej förresten: i vatten.
Tvätta köttet omsorgsfullt i rikligt med vatten. Låt marinera en hel natt i regnvatten blandat med mera regnvatten. Kontrollera att det är riktigt dygnsurt och koka på svag värme i fuktig ugn. Bon appétit!
(det har regnat nu i några dagar och vädertjänsten "utlovar" mer regn)
Igår var det till och med "alerte rouge", alltså högsta graden av vädervarning pga risk för översvämningar, som är vanliga och ibland förödande i regionen. Jag satt på biblioteket och läste en tidning när de ropade på högtalarna: "Det är Röd Vädervarning: alla besökare ombedes lämna lokalerna och bege sig hem."
Vi rekommenderades alltså, kanske rentav beordrades, att inte bara utrymma biblioteket utan att dessutom åka raka vägen hem...
I ett anfall av civil olydnad, trotsade jag påbudet och begav mig istället till närmaste supermarket, därifrån till Sauramps bokhandel och slutligen hem via konstgalleriet Saint-Ravy, där det visas en utställning om Figuerolles, ett gammalt arbetarkvarter.
Sedan gick jag i alla fall hem för det finns ändå en gräns för civilkuraget.
