Murviel-lès-Montpellier

Så heter en trevlig liten ort, en mil från Montpellier. Dess namn betyder, på gammelfranska, "Murviel vid Montpellier". Fast staden är tusen år äldre än Montpellier, grundad som den var av romarna. Egentligen borde Montpellier heta "Montpellier-lès-Murviel".

På några minuters gångavstånd finns resterna av, dels en gallisk by, dels en romersk stad.

Detta är i sig inte alldeles ovanligt i denna del av Frankrike, det är gott om så kallade "oppida" (pluralform av oppidum=kulle med fornlämningar), men mig veterligen finns det inte en annan så pass nära Montpellier.

Sanningen att säga så var det inte historiskt intresse som gjorde att jag kom dit utan motionsbehovet: det finns en lagom lång vandringsstig där, som såg trevlig ut på bilden.

Dagarna innan hade jag varit och fotvandrat i en annan trakt, vid foten av Mont Saint-Loup, en halvtimme hemifrån, vilket väckte tanken att det kanske fanns något liknande på närmare håll. Och mycket riktigt så visade sig Murviel vara ett sånt ställe: på en kvarts bilväg från den stora metropolen (nåja, rätt stor i alla fall) finns denna oas. Det är alltså inte bara Stockholm som har naturen inpå knutarna.



Förresten: huruvida gallerna ("les gaulois") ägnade sig åt människooffer för att blidka vädergudarna vet jag egentligen inte. Kanske blandar jag ihop dem med aztekerna...

Olivträd

När det gäller romarna, tycker jag att regionkartan såg något märklig ut på deras tid: där finns både Nimes, Arles, Narbonne, Beziers och till och med Murviel som sagt. Men där Montpellier skall finnas, ser man bara ett stort tomrum. Hur kunde de missa det?

Idag kan till och med skolbarn placera Montpellier på kartan; det är ändå regionens huvudstad och största ort. Tydligen kunde inte romerska barn det, ja inte ens kejsare. Där ser man att allt inte var bättre förr.