Caravaggio och hans gäng

Ursäkta bilden, inget för de hjärtsvaga, men detta är faktiskt stor konst så att, lite blod får man tåla. En hel del blod faktiskt.  Målaren heter Caravaggio, han dog 1610 och är föremål för en stor utställning på Musée Fabre i Montpellier som avslutas nu i helgen. Ifall någon som läser detta vill skynda hit för att inte missa den så är en varning på sin plats: bara sju-åtta verk är av Caravaggio himself. Nittio procent av utställningen ägnas "caravagismen", d v s samtida konstnärer som influerades av mästaren och målade i hans stil.   Utställningen har även en Toulouse-del, men där finns ingen Caravaggio alls, bara hans efterföljare i Norra Europa.

Caravaggio levde ett våldsamt liv. Han gillade kortspel och krogbråk men gick för långt när han dödade en rival i kärlek. Efter det fick han lämna Rom och söka tillflykt till Neapel och Malta, vilket han fick eftersom han  var en stor konstnär de stunder han kunde låta bli att dräpa folk.

Inte så konstigt kanske att det finns så mycket blod och våld i hans tolkningar av scener från gamla och nya testamentet. Men om man för ett ögonblick kan vända bort blicken från avskurna lem och avhuggna huvud (utställningen är en orgie i sådana fritt hängande huvud, tillhörande Holofernes, Johannes Döparen eller Goliath) så kan man lägga märke till andra aspekter som den dramatiska användningen av ljuskontrasterna och den för sin tid ovanliga realismen i avbildningen av kroppar och ansikten. Han var inte intresserad av att måla idealiskt vackra människor utan hans modeller var vanlig folk, vilka han målade ytterst realistiskt.

"Derniers jours!" Sista dagarna! Utställningen stänger den 14 oktober