Regn på allvar

Jag har gjort mig lustig över regnet men detta är en stadsbos syn, från en stad som ligger rätt högt dessutom. I Montpellier är regnet bara ett litet besvär i tillvaron. Men det finns områden i regionen där regnen med jämna mellanrum orsakar översvämningar som skördar människoliv. Bara i dagarna dog två personer i Roussillon och i somras var det ett tiotal döda i Provence efter några häftiga skyfall.

Om någon överväger att bosätta sig på en aldrig så charmig by i Sydfrankrike så vill jag uppmana dem att kolla översvämningsrisken. Ligger huset nära en flod så skall man kolla extra noga. Alla kommuner skall ha kartor där riskområdena är utmärkta, men kommunerna vill inte skrämma bort potentiella invånare. Alltså skall man inte nöja sig med den informationen utan man skall t ex ta reda på om byn varit drabbad av översvämningar tidigare.

Alltså: regn tål att skrattas åt, men mer att respekteras ändå.

Allt ni alltid velat veta om regn

Jag har nöjet att få meddela att regnvädret fortsätter, om än med några smärre avbrott. Som bevis vill jag anföra denna bild, tagen igår klockan 10 från ett fönster som vetter mot Place Jean Jaurès.

Folk på dessa breddgrader är inte vana vid regn. Regn anses vara ett undantagsväder, ett främmande väder som inte hör hemma här, som kommer utifrån, från de brittiska öarna företrädesvis.

Man ogillar regn. Och är rädd för det. Folk går ogärna ut när det regnar, vilket gör sådana dagar till ett perfekt tillfälle att uträtta ärenden. Inga köer på posten, på banken, på apoteket, hos doktorn.

Regn och vind kallas på franska "inclémences", vilket betyder omildhet, hårdhet. Ont väder, skulle det kanske heta på svenska.

Jag hade alltid trott att folk i söder skulle välkomna lite regn som omväxling men icke: charmen med årstidernas växling är ett nordiskt begrepp som inte gäller här. Vädret skall vara fint och solen skall skina, därmed basta. Alla avsteg från regeln ses med oblida ögon. Man finner sig i dem men under protest.

Ett roligt uttryck: "passer entre les gouttes". Det säger man när man klarat sig undan svåra omständigheter och betyder ordagrannt: "att passera mellan regndropparna".

Regnig måndag

Ja det var den vintersöndagen.... Jag ser att jag inte skrivit någonting i bloggen sedan den 29 januari. Jag har varit väldigt upptagen. Jag har varit förkyld. Jag bröt en nagel, nej två naglar.

Sådana är bloggare: först väldigt entusiastiska, sedan, när nyhetens behag är borta ... Se er omkring på nätet: det vimlar av bloggar där sista inlägget är från december 2009, juni 2008, första veckan i september 2007. Så småningom sopar Google bort bloggresterna. Så dog ett vackert projekt. Vad kan man dra för slutsatsen? Bättre att låta bli.

Och inte hjälper vädret heller: hela Languedoc har drabbats av en syndaflod i fickversion. Det bara öser ner sedan i lördags och det lär inte upphöra förrän torsdag. Fem hela dagar!

Men vad är det jämfört med Japan?

Nåja, till det positiva: vintern tycks vara över för den här gången. Lägsta temperaturerna, som januari-februari låg obetydligt över nollstrecket, har nu placerat sig tryggt runt 7-8 (plus) graderna. Blöta må vi vara men vi fryser inte.

Jag har inga bilutflyker att rapportera. Jag har ingen bil över huvud taget. Men snart är den reparerad säger bilmekanikern, med en sprillans ny motor dessutom. Om man kan kalla en motor med 110 tusen km på nacken för sprillans ny. Den kostade tretusen femhundra kronor. Det kunde ha blivit värre. Det kommer att lära mig att kolla oljenivån oftare...

Men nu har hur som helst bloggen fått ett färskt inlägg. Än är hoppet ej förlorat.