Så heter en konstnär från Sète, landsman m.a.o. till Brassens, Paul Valèry och Jean Vilar. Han företräder en konstriktning som skulle kunna kallas ”brut” eller naiv. Han inspireras av seriefigurer men även av afrikansk konst. Och han är inte ensam i Sète om att göra det, det finns en hel skola med bl a Robert Combas. Andra (som jag tycker) själsfränder skulle kunna vara Keith Haring och Jean-Michel Basquiat.
Di Rosa har grundat MIAM, ett museum i Sète ägnat åt ”arts modestes”. Hur översätter man det? Blygsam konst, ordagrant. Konst utan pretentioner. Konst som aldrig skulle få komma in i andra konstmuseer, eftersom den är framställd av folk som inte satt sin fot i en konstskola och som själv inte skulla komma på tanken att kalla det de gör för ”konst”. Inte heller är de naivister; naivister målar tavlor, blygsamma konstnärer tecknar, täljer eller dekorerar, men utan ramar, inget som går att hänga på en vägg. Ja, begreppet är vittsträckt och där ryms reklambilder, gamla öletiketter, tändsticksaskar, m.m.
Ett annat kännetecken för Arts Modestes är nog av de brukar anses kitsch, dålig smak. Hervé Di Rosa vill slå ett slag för den dåliga smaken, upphöja det till konst, om än blygsam konst.
Nu har Di Rosa för första gången haft en stor utställning i grannstaden Montpellier och den är sevärd. För platsens skull om inte annat: Sainte-Anne, en desakraliserad nygotisk kyrka. Sainte-Annes spira skall vara stadens högsta punkt och den bygdes runt 1860 just med den avsikten: att vara ett landmärke, något som skulle synas från långt håll. Det kan den alltjämt men av någon anledning slutade man hålla mässor där: istället har det blivit konsthall av det. En märklig och inspirerande konsthall, med sina färggranna pelare och sina spetsbågar och dekorerade fönsterglas.
Utställningen heter Procession och består av ett trettiotal skulpturer som föreställer diverse människoliknande varelser, en jungfru med tjugotre ögon, en man med fyra penisar, Polygam kallad, och många andra fantasifigurer. Många ser afrikanska ut och det är ingen slump eftersom Di Rosa tillverkade dem i samarbete med senegalesiska hantverkare.
Kontrasten mellan de idolliknande gestalter och kyrkorummet ger ett minst sagt ekumeniskt intryck.
Fritt inträde, utställningen stänger den 4 november.
Då jag är ganska nyinflyttad på heltid vill jag tacka för en bra Blog med många tips om framförallt konst vilket är ett stort intresse för mig o min man.
SvaraRaderaOch är så tacksam för kontakten med Dominique.
Vi bor i Olonsaz.
Kul med lite svenska kontakter.
MVH / Anne
Hej Saga, vad roligt att ni fick kontakt med Dominique via denna blogg! Jag åkte förbi Olonzac för några månader sedan, på väg till Minerve. Väldigt vacker region ni har valt. Hälsningar, Jorge
SvaraRadera