Nog sagt om detta. Från och med nu, bilder och åter bilder.
Medicinskolan, en av de äldsta i Europa och still going strong, nu i nära samarbete med ett flertal farmaceutiska industrier som stadens dynamiska ledare har lyckats lura hit.
Botaniska trädgården, grundad på femtonhundratalet, först i Frankrike, även den med tidiga kopplingar till farmacevtiken.
Cathedralen Saint Pierre, enda gotiska kyrkan ännu på fötter. De elaka calvinisterna satte eld på alla andra, förtäljer historien.
Arbetare i färd med att åtgärda en "gargouille", kanske även den skadad av calvinisterna, vem vet? Vad heter "gargouille" på svenska? Någon som vet? De där figurerna som glor hotfullt neråt från katedralerna menar jag.
Place Jean Jaurès, nöjescentrum framför allt för ungdomen. Stadens ungdomar är mestadels studenter; universitetet i Montpellier har alltid lockat hit studenter, inte bara från Frankrike. Studenter är älskade av befolkningen eftersom de livar upp staden. Studenter är avskydda av befolkningen eftersom de är bullriga.
Här står Monsieur Jaurès själv, och verkar inte vantrivas övermåtta mitt i folkvimlet. Men så var han mycket social, socialist rentav, förgrundsfiguren framför alla andra i partiet.
Skriver Karin, som är proffsöversättare från franska:
SvaraRadera"Vattenkastare säger man, men jag har sett gargouille på svenska också. Och ska man beskriva Notre Dame kan jag inte tänka mig att man använder något annat ord än gargouille."
Det är fritt fram att skicka kommentarer numera; förut var det närmast omöjligt och det var mitt fel: jag hade missat att ändra en inställning i bloggprogrammet.