Beziers

Faktum är att det var i Beziers jag fick idén till bloggen. Jag skulle flyga tidigt på morgonen därifrån till Skavsta, vilket mer eller mindre tvingade mig att övernatta där. Det var i våras, en vardagskväll, och det förvånade mig hur lite liv det var i Beziers, som är trots allt en stad på dryga hundra tusen.

Beziers hade sin storhetstid runt förra sekelskiftet, som centrum för ett mycket välmående vindistrikt. Det var då man byggde operan, liksom paradgatan Les Allées Paul Riquet. Om Beziers var Paris så skulle Les Allées vara Champs Elysées. Nu får Beziers nöja sig med att vara Beziers men Les Allées är en riktig trevlig promenad ändå. Den får även tankarna till Ramblas i Barcelona, med sin breda mittallé. Men mest av allt tycker jag det påminner om Carl Johan i Oslo.

Men till och med Beziers Carl Johan var ganska öde denna kväll. Jag behövde äta något men det enda som tycktes finnas var kebabställen eller flerstjärniga krogar. Det var något däremellan jag sökte. Och fann slutligen: "Riad", en marockansk restaurang bara femtio meter från Champs Elysées, förlåt, Carl Johan.

Restaurang Riad dagtid

Inte heller den krogen var särskilt välbesökt. Där satt ett par i fyrtioårs åldern och en äldre herre, en som nog var hippie på sextiotalet och som behöll utseendet, frånsett håret som hade både glesnat och förlorat ursprungsfärgen.

Jag stod och tittade på menyn när ägaren kom fram och vinkade mig in. Jag accepterade inviten. Lokalen var det mest otrendiga man kan tänka sig. Den förde tankarna till en småstadskrog i gamla DDR. Charmigt? Tyvärr bara ful. Men jag tycker att ful inredning kan mycket väl borga för god mat. Och tvärtom, restauranger med påkostad inredning och vacker utsikt behöver inte anstränga sig med maten; de får gäster ändå.

Den bästa maten får man, enligt den logiken, på ett anskrämligt inrett hak med utsikt över soptippen. Min krog hade inte en sådan utsikt. I själva verket hade den ingen utsikt alls eftersom alla fönster var täckta med gardiner.

På matsedeln stod couscous. Jag tog det. Och en karaff rött tycktes bäst för att skölja ner det. Här dök ett litet problem upp: ingen alkohol serverades. "Vi är ju troende muslimer", förklarade ägarparet. Men: de hade ingenting emot att icke-troende tog med sig sin egen dryck. De hänvisade rentav till en nattöppen butik några meter därifrån.

Sådant tycker jag är charmigt. Kompromissmentaliteten när den är som bäst. Och det var just den händelsen som gav mig idén till bloggen, lusten att bevara för evigheten sådana smålustiga episoder. Inte bara lustiga förresten utan också uppbyggliga: här handlade det ju om tolerans.

Maten var också god och ägarna kom gärna till bordet och hörde sig för om ens liv och bakgrund. En sådan trevlig stämning gör att man förlåter dem att de tog mer betalt än vad som stod på menyn. "Jo, men ni fick Couscous Royal ju". Kanske det, men jag hade beställt en vanlig republikansk couscous. Nåja, det var ändå en petitess.

Någon annan gång berättar jag om hur det är att åka till Beziers-flygplats en första maj. Beziers har förresten kommit mycket närmare Stockholm sedan i våras. Man kan tycka man vill om Ryanair (och mycket av det är befogat) men inget flygbolag slår dem när det gäller att åka till franska småstäder.