Den 21 mars, på vårdagsjämningen, börjar officiellt våren i Frankrike. Och i år har våren varit ovanligt punktlig: temperaturer på 18-19 grader på många håll, 17 här i Montpellier. En riktigt lyckad vårpremiär.
Romerska statyer, medeltida kyrkor, härliga ostar och viner i all ära men huvudanledningen för en nordbo att flytta hit är trots allt klimatet. En av de stora anledningarna i alla fall. En vår som kommer redan i mars, en vinter som mitt i januari tillåter en att sitta på en uteservering och till och med ta av sig rocken när solen ligger på som mest, sånt uppskattar man om man tillbringat större delen av sitt liv i Norden.
Man går miste om årstidernas växlingarna, visst, visst, men det är skönt att varje år kunna se vinter an och veta att det inte innebär istäckta gator, tjocka snötäcken, sena gryningar och alldeles för tidiga solnedgångar. Att gatorna och torgen ser ”normala” ut året om. Klimatet i Norden är revolutionärt, det är stora dramatiska omvälvningar, den som sett Stockholm i januari känner inte igen staden i juli. Så icke här: man får lägga till ett par lager kläder och ta på sig en mössa, det är allt.
Men: att vintrarna i Sydfrankrike skulle vara som svenska vårar stämmer inte. Nätterna är kalla. Sällan minusgrader, men termometern visar för det mesta 2-3 grader på nätterna. Yllemössa är m a o närmast obligatorisk på kvällarna. Det lustiga i Montpellier är hur snabbt kylan sätter in så fort solen gått ner. Man luras att ta av sig jackan men så fort solen försvinner, inom loppet av fem minuter, så börjar man frysa.
Nej, vill man ha vintrar som ser ut som vårar så är det bara Teneriffa som gäller. Men där finns å andra sidan inga medeltida byar eller konstmuseer…
P.S: bara för att jag skröt så tog våren slut plötsligt: nu skall det regna i två dagar, säger vädertjänsten La Meteo...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar